Naturreservat i Sankt Anna’s skärgård

Sankt Anna har i dagsläget 11st reservat med olika storlekar och biotoper. Här finns allt från gamla urskogar till välhävdade ekhagar. I jämförelse med inlandet så har skärgården en långt större täthet på skyddad mark tack var sina biologiskt höga värden. Totalt i Söderköpings kommun finns 14 reservat.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Arnholm

Arnholms speciella berggrundssammansättning med sina välutbildade veckningsmönster är en utomordentligt värdefull och skyddsvärd naturmiljö.

Urberget som går i dagen i Östergötlands skärgård
bildades för ungefär 2 miljarder år sedan.
Vid veckningsrörelser sprack ofta det övre stelnade bergrundslagret upp och underliggande magmor kunde tränga upp och fylla ut sprickor och tomrum. På Arnholm är detta mycket tydligt.
Vindlande mörka band av pyroxenhaltiga bergarter slingrar sig fram mellan vita och rödaktiga lager av urkalksten (marmor). Nära uddens krön ligger en jättegryta som bildats av virvelströmmar och löpstenar under istidens slutskede för ca 10 000 år sedan.

Arnholms norra udde är exponerat för väder och vind. Klipporna är kala så när som på enstaka lavar. Så fort topografin erbjuder minsta skydd återkommer växtligheten.

I sprickor och skrevor lyckas uttorkningståliga växter som gul fetknopp och kärleksört hålla sig kvar. I södra delen av reservatet växer en yppig lund. Oxel och ek är de vanligaste trädslagen och enstaka träd är kraftiga och spärrkroniga.

I skyddade svackor mellan klipporna och lunden finns öppna partier. Här återfinns en hävdgynnad flora med bland annat blodnäva, solvända, mandelblom, jungfrulin samt Adam och Eva.

Runt Arnholm, liksom i övriga skärgården, är fågellivet livligt. Här kan du möta knölsvan, ejder, skrattmås och gråtrut. I lunden återfinns kraftiga träd och en del död ved. Detta ger förutsättningar för vedlevande insekter och för fågellivet är tillgången på föda och skydd betydelsefull.

Karta Anholm

Eknön

Eknön är unikt på grund av sin stora rikedom på gamla ädellövträd. Inslaget av jätteträd är påfallande stort.

Ön är flack med undantag för några bergknallar i
sydost och en långsträckt bergig udde i sydväst. Naturen på ön är ganska varierad med stora lövskogar på den lägre marken, barrskog i anslutning till bergknallarna och på sandmarkerna i väster.
På de flacka stränderna finns strandängar och centralt finns åkermarker.
Skogarna på ön är mycket speciella tack vare den stora förekomsten av mycket gamla träd och död ved.
Ön är av mycket stor betydelse för en lång rad rödlistade arter bland såväl insekter, svampar och lavar samt fåglar.

 

Karta Eknön

Folder om reservatet

 

Herrborum

Herrborum ligger utmed kusten i östra Östergötland.
Omgivningarna präglas av det kustnära läget med uppstickande bergklackar och lerfyllda, delvis uppodlade sänkor däremellan.
Merparten av området utgörs av mycket värdefulla löv- och barrnaturskogar, betade barrskogar samt ogödslade öppna hagmarker, strandängar och ekhagmarker. Många mycket gamla träd, särskilt tallar och ekar, och en stor mängd död ved förekommer.
En stor mångfald av växter, djur och svampar knutna till gamla träd och död ved finns, bland annat rödlistade arter av lavar och insekter.
I hagmarken växer en värdefull hagmarksflora med bland annat den rödlistade arten fältgentiana. I övrigt växer en typisk flora för ogödslade hagmarker som betats utan längre uppehåll under lång tid. Området har höga botaniska, ornitologiska och entomologiska värden.
Karta Herrborum

Missjö

Missjö naturreservat är beläget inom en av Sveriges mest finskurna skärgårdar och sträcker sig från Yttre Olsön i väster och cirka 1 landmil österut mot öppna havet där Norrbådarna är de sista skären.Området består av en stor mängd öar, kobbar och skär som blir allt kalare ju längre ut mot öppet hav man kommer.

De inre delarna Yttre Olsön och Missjö ligger i mellanskärgården. Utmärkande för mellanskärgården är arkipelager bestående av ett antal mindre öar och skär och däremellan liggande ganska stora och öppna fjärdar.
Öarna i arkipelagerna domineras av ris- och lavsamhällen och mager hällmarkstallskog.Men på Yttre Olsön och Missjö finns ett ganska stort inslag av ek och lundvegetation tack vare jordtäcket som är djupare.
Här finns rester av odlingslandskap och betesmarker som är i hävd. Några av de små skären fårbetas även de.
Ytterskärgården kännetecknas av kala fågelgödslade kobbar och skär.
Fåglarnas kväverika spillning har gett upphov till en speciell och artrik flora ex. strandbaldersbrå, gräslök, styvmorsviol, vänderot, gul fetknopp och kärleksört.
Kring hällkaren lyser fackelblomstren. Andra arter som man finner här är vejde, klibbglim och dansk skörbjuggört. Bland lavarna märks framförallt orangegul vägglav och på hällarnas topp fågelbergsbrosklav. Kring flertalet öar finns ett blåstångbälte. I reservatets västra del växer blåstången till cirka 1 m djup och längre åt öster till ca 1,5 m.
En förhållandevis stor del av vattenområdet utgörs av grundbottnar – dvs grundare än 3 m.
Reservatet har ett rikt fågelliv. Här finns en blandning av insjöarter och marina fågelarter. På de yttre bådarna häckar labb, svärta, roskarl och tobisgrissla. Övriga häckande sjöfågelarter är grågås, kanadagås, knölsvan, gravand, vigg, skäggdopping, havstrut, gråtrut, fiskmås, skrattmås, silvertärna, fisktärna, storskrak, småskrake och strandskata.

Vid Norrbådarna och Ådskär ses säl regelbundet.

Karta Missjö

 

Sankt Anna Naturreservat

Längst ut i havsbandet i Sankt Anna skärgård ligger ett område med talrika, mer eller mindre kala, kobbar och skär.

Här finner Du ett mycket rikt fågelliv, som också satt

sin prägel på den intressanta, om än sparsamma, växtligheten på öarna.

Sankt Anna naturreservat omfattar ett stort antal kobbar och skär i två delområden i ytterskärgården sydost om Aspöja, samt ett mindre område närmare fastlandet. Övärlden är starkt präglad av den senaste landisen, som skulpterat de flacka rundhällarna och åstadkommit talrika isräfflor. Öar som Inre Brunnskär och Torrskär, består av vackra och typiska björkskär.

Här finner Du björk i fuktiga, ofta myrfyllda, svackor. Hjortron och tuvull växer bland vitmossorna i sänkorna.
På Inre Brunnskär bedrevs slåtter ända inpå 1950-talet. Längre ut i havsbandet ligger kobbarna och skären kala utan några träd. Många av dem är fågelskär där fågelspillningen gödslar hällarna och bidrar till en färggrann och intressant flora. I skrevor på de grå klipporna lyser gul fetknopp, klibbglim, gräslök och styvmorsviol. I skärgårdens yttre delar är fågellivet rikast. I Sankt Anna naturreservat häckar stora mängder ejder, skärgårdens karaktärsfågel. Du kan också se grågäss, skrakar och vadare som drillsnäppa och större strandpipare.
Delar av Sankt Anna naturreservat ingår i ett fågelskyddsområde, där Du inte får vistas mellan 1/2 -15/8.

Karta Sankt Anna


Stora Rimmö

Reservatet berör ett 20-tal små öar och skär i Östergötlands innerskärgård. Området ger möjlighet till en rik upplevelse av äldre odlingslandskap i skärgårdsmiljö. Framförallt Korsholmen och Lilla Norrholmen är populära öar där båtfolk ofta njuter av skärgårdsmiljön.
Tallskog dominerar flera av de lite större holmarna och här finns även rester av ett äldre odlingslandskap med hamlade lövträd och en bitvis rik kärlväxtflora. På Lilla Olsholmen finns en skarvkoloni som helt präglar naturen på denna ö.
Området hyser höga biologiska värden knutna såväl till ett extensivt brukat odlingslandskap som till länge orörd gammelskog. Här finns en rik kärlväxtflora, rara lavar på ved och lövträd, bland annat rosa skärelav och ekspiklav, och en ganska rik fågelfauna. Här häckar vigg, knölsvan, storskrake med flera. I området finns även flera sällsynta skalbaggar knutna till döda och ihåliga träd. Några skalbaggar som kan nämnas är reliktbock och kamklobagge.
Karta Stora Rimmö

Vänsö

Vänsö naturreservat är ett avsnitt värdefull skärgårdsnatur som utgörs av fyra små öar med sinsemellan varierande naturtyper och historiskt nyttjande.
Den norra ön, Djurholmen – Enskär, är bevuxen med äldre tallskog som i den västra halvan är mycket rik på död ved. Här finns en exklusiv vedskalbaggsfauna. Några av arterna som kan nämnas är de rödlistade reliktbocken och barrpraktbaggen. På ön Tvärsäck växer den unga tallskogen i en tät kärna omgiven av gamla tallar på impediment.
På Fyrholmen finns grova lindar som tidigare varit hamlade. Här finns en rik lavflora på jätteträden. Av dessa arter är 11 rödlistade bland annat ladlav och blyertslav. Den södra ön, Kattelskär, består av tallskog med utvecklat buskskikt. Strukturen bär mycket tydliga spår från betestiden med stor luckighet och grova träd som har grova, utspärrade grenar lång ner på stammen.
Karta Vänsö

Uggleholmarna

Uggelholmarna ligger i S:t Annas mellanskärgård. Området består av Stora och Lilla Uggelholmen med omgivande vatten. 
Öarna är över lag skogbevuxna. På höglänta delar och mark med tunt jordtäcke dominerar hällmarkstallskog med ett stort inslag av äldre tallar och rik förekomst av död ved. En del tallar är mycket grova och har säkert en ålder av 300 år.
På öarna, särskilt på Stora Uggelholmen, finns ädellövskog som dominerad av ek och lind. Här och var finns gamla lindar, några med en ålder av 200-300 år. Södra delen av Stora Uggelholmen är lundområden som har utnyttjats som fodermarker (löväng) och många träd framförallt lind och lönn bär spår av tidigare hamling. Floran är i dessa lundpartier mycket rik med förekomst av till exempel blåsippa, buskstjärnblomma, liljekonvalj, svart trolldruva, underviol, tvåblad, vanlig nattviol, Adam och Eva med flera.
På öarna finns också en värdefull moss- och lavflora och god tillgång på lämpliga substrat för dessa, till exempel ädellövträd, död ved, skuggade stenblock och gamla hamlade ädellövträd. Totalt har tio rödlistade lavarter och ytterligare ett tiotal signalarter hittats. De flesta av dessa är knutna till ekarna, till exempel gammelekslaven.
Insektslivet är också mycket rikt även om det är dåligt känt. Bland funna rödlistade arter kan nämnas den rödhalsade svartbaggen och fjärilen jättesvampmal. Dessa förekommer på fnösketickor på björkhögstubbar och lågor vilket visar att också björk representerar ett högt naturvärde på öarna. På ek har brun trädmyra iakttagits.
Karta Uggleholmarna

Uggleö

Uggelö naturreservat är av mycket stort värde främst för djurlivet och inrymmer bland annat orörda skogsbestånd.

Reservatsområdet består av udden Trännöhalsen, sju holmar, ett par mindre skär samt anslutande vattenområde i den innersta delen av Sankt Anna skärgård. Naturreservatet uppvisar en för innerskärgården karaktäristisk flora. Öarna är till övervägande del barrskogsbevuxna. På de högre partierna förekommer hällmarkstallskog. I sänkorna, utmed sluttningar och dalgångar påträffas granskog. Barrskogen är ofta gammal och grovstammig och ger ett urskogsliknande intryck. Tallar i 300-årsåldern växer här.På flera öar finns gott om död ved bland annat granlågor där ulltickan är utbredd.
Tårticka på Simpholmen. Foto: Mikael Hagström
I reservatet påträffas även spår av en äldre brukningskultur som inslag av grova ekar. Lundartade partier med stort inslag av ädla lövträd finns på bland annat Trännöhals och Älgholmen. Örtskiktet är här rikare med arter som sårläka, tandrot, trolldruva, hässlebrodd, lundslok och svalört. På Simpholmen finns ett knappt tiotal jätteekar med en mycket exklusiv flora och fauna knuten till sig.
Karta Uggleö

Uvmarö Skärgårdsskog

Uvmarö skärgårdsskog ligger centralt på Norra Finnö

i mellanskärgården. Området ligger inom Östergötlands skärgård som är utpekat som riksintresse för naturvård och friluftsliv. I reservatet finns en vandringsled anlagd så att det är lättare att ta sig ut i området.

Området utgörs av barrblandskog med inslag av lövrika sumpskogar och tallmossar.  De faktorer som gör Uvmarö skärgårdsskog till ett särskilt värdefullt skogsområde är dels att skogen till stora delar varit orörd mycket länge och därför är rik på död ved, dels att mängden gamla träd är så stor.I området finns ett stort inslag av riktigt gamla träd. Många tallar är flera hundra år.

I området finns en mångfald av växter och djur knutna till naturskogsmiljöer. Några av de arter som kan nämnas bland lavar och svampar är de rödlistade arterna ladlav och kandelabersvamp. Även insektslivet har representanter från rödlistan. I Uvmarö har bland annat reliktbock och bronshjon påträffats.

Detaljkarta över området.

Folder om reservatet

 

Svensmarö Naturreservat

Området består av huvudön Svensmarö med tillhörande vatten, den söder om Svensmarö belägna ön Sanningsholmen samt de smärre öarna Stora- och Lilla Lindholmarna. Även ön Ärholmen ingår i reservatet.

Öarna är belägna i huvudsak på en urbergsgrund av ådergnejs. De präglas av bergiga partier med hällar av urberg omväxlande med sänkor med djupare jordlager, oftast försumpade. Smärre mossar och kärr finns, bland annat en väl utvecklad skvattram-myr.

Svensmarö naturreservat omfattar flera olika naturtyper, bland annat ekhagmarker, strandängar, artrika torrängar, betad barrblandskog, barrnaturskog samt övergivna åkrar, några mindre hyggen och någon granplantering.

Detaljkarta över området.

Källa – www.lansstyrelsen.se

Nedre Lagnö naturreservat

Genom ett arvsavstående övertog Söderköpings kommun år 2010 Nedre Lagnö från Allmänna Arvsfonden och omvandlade delar av fastigheten till naturreservat med syfte att visa besökare den unika naturen i området. Till fastigheten hör strandängarna och två öar. Holmarna, Tväsäck och Lindholm, är nyckelbiotoper med intressanta skogsområden, rödlistade skalbaggar och vedsvampar. På Lindholm finns hamlade lindar och en hägerkoloni.

Här finns också en vacker strandängspromenad på 800 meter, tillgänglig för rullstol och barnvagn. På halva sträckan finns en liten utsiktplats/fågeltorn med vy över strandäng, den intilliggande backiga hagen och havet. Informationsskyltar berättar med text och bild om fåglar, insekter och växter i området.

Den norra skogsstigen på 1200 meter är kuperad och inte tillgänglig med rullstol eller barnvagn. Stigen slingrar sig genom olika naturtyper med hällmarkskog, låga knotiga tallar, lav och ljung. I de fuktiga sänkorna växer granskog med blåbär och mossor, blandskog med svamp och blommande växter.

Strandängarna och ön Lindholm i naturreservatet tillhör det mest värdefulla och artrika i S:t Anna. Här finns en flora med flera sällsynta arter och ett rikt fågelliv. Nära strandängen finns en mycket artrik torräng som saknar motstycke i skärgården. På ön Lindholm direkt söder om strandängen finns en större hägerkoloni. Strandängarna hålls öppna genom bete och har en artrik flora och är av stort värde för fågellivet. Här kan man exempelvis se brushanar och enkelbeckasiner. Den rödlistade Bastardpärlemofjärilen finns också här. På Uggeludden finns hamlade lindar, ekar och en typisk skärgårdsflora med Adam och Eva, gullviva, liljekonvalj, blåsippa och vårärt.